Påståenden om att resa
Det var länge sedan jag gjorde en lista eller svarade på frågor om att resa och vårt resande. Idag svarar jag på 17 frågor om allt från högt till lågt.
Jag vet nog inte vem jag skulle vara utan mina resor. De har varit en central punkt i mitt liv ända sedan jag var barn. Jag har till och med grundat några av de största livsbesluten med grund för att kunna resa och se världen utan att behöva kompromissa. Beslut som att inte ha hus. Eller barn. Det kan för många låta konstigt, men för mig skulle att sluta resa, vara som att sluta andas. Självklart kan man resa med barn. Det gjorde mina föräldrar. Men det blir mer logistik och ganska mycket mer att tänka på. Även om det säkert ger andra typer av upplevelser och minnen.
Om du har en egen blogg eller resesida är det så klart kul om du hänger på och också svarar på frågorna. Eller även om du inte har, välj en av frågorna du känner mest för, och dela med dig i kommentarsfältet nedan. Ladda ner det här dokumentet:Frågor om att resa.
LÄS MER:Freedom Travel svarar
RESER DU HELST [charter, backpacking, bilsemester] OCH VARFÖR?
Alla våra reser är ganska olika. Iblan
Jag älskar att resa, men blir ängsligare med åren.
Vem skulle jag ha varit och blivit utan mina resor? Den frågan ställer jag mig själv ibland. Drivet och nyfikenheten att se mer av världen har blivit en del av mig och min personlighet. Tack och lov för det. Utan resorna hade jag inte ständigt tvingats utanför min bekvämlighetszon. I grunden är jag nämligen ganska bekväm. Och ängslig! Den, ängsligheten, blir dessutom värre med åren.
Jag älskar att resa, men blir ängsligare med åren.
Jag vet inte hur era tankar går kvällen innan en längre resa, men mina hamnar alltid i samma loop. &#;Jag kanske ska stanna hemma ändå? Varför bokade jag ens den här resan? Tänk om jag blir sjuk och behöver ställa in &#; hjälp vad skönt det skulle vara&#; Tänk om något händer barnen? Tänk om något händer mig? Tänk om jag missar flyget. TÄNK OM JAG DÖR!??&#; Alltså, jag hör ju att resonemangen låter knäppa &#; men där och då är de helt och hållet min verklighet. Om jag hade gett efter för alla katastroftankar hade jag nog stannat hemma för resten av livet och till slut hade jag inte ens vågat öppna ytterdörren.
Det blev såklart värre när barnen kom. Ändå släpade jag runt dem ti