Kaniner gotland
Gotlandskaninen – ett levande kulturarv
Nära utrotning
Fast de här kaninerna funnits ute på bondgårdarna i århundraden tycks den första svenska beskrivningen av lantraskaniner vara en text från , och det är inte precis i några fina ordalag. Det är nog bland annat här vi hittar anledningen till att de nära nog blev helt utrotade. Beskrivningen jag hittar är från en man vid namn Asperén och lyder: ”Den allmänna sk. bondkaninen; skinnet varierar i alla möjliga färgnyanser, men är sällan enfärgat. Han uppnår sällan högre vikt än 4 skålpund (ca 1,7 kg), har ett löst och sötaktigt kött och bör derför också helt och hållet utrotas” Asperéns ovilja till lantraser kan förklaras med att han själv var kommersiell uppfödare av raskaniner och ekonomiskt beroende av att sälja importkaniner… Och Asperén fortsätter: ”vidare vill jag tillråda hvar och en som ämnar idka kaninavfel, att aldrig odla denna inhemska sk. bondkaninen”. (källa Håkan Hallanders fantastiska verk Svenska Lantraser)
Ord och inga visor! Eller snarare klassiskt förtal och lobbyism man ägnade sig åt?
Att kaninaveln ändå fortsatt med varierande intensitet genom åren och haft särskilt stor betydelse under första och andra vä
Gotlandskanin
Gotlandskaninen är ett rest från den gamla svenska lantraskaninen. På talet uppmärksammades för att det fanns några gårdar på Gotland som ägde kvar kaniner av den gamla stammen. De gavs då namnet Gotlandskanin. Efter en genomgång slöts rasregistret och dagens Gotlandskaniner existerar ättlingar mot inventeringsdjuren.
En fullvuxen Gotlandskanin balanserar kg. Öronen är upprättstående och pälsen kort. Färg och illustration varierar många, och dem flesta typer som förekommer bland raskaniner återfinns hos gotlänningen, dock oftast inom mindre utpräglad form.
Till temperamentet är Gotlandskaninen livlig samt nyfiken samt visar ofta stort nyfikenhet för sin omgivning. Normalt får Gotlandskaninen ungar per kull. Ungarna tillväxer relativt långsamt inom jämförelse tillsammans utpräglade produktionsraser. Men å andra sidan är man normalt återhållsam med kraftfoder till Gotlandskaniner. Basfödan existerar hö, alternativt på sommarhalvåret, gräs samt örter.
Gotlandskanin
Gotlandskanin är en av två svenska kaninraser som utvecklats ur den svenska lantraskaninen – den andra är mellerudskanin. Båda raserna har avlats vidare, och den ursprungliga svenska lantrasen är utdöd. Gotlandskaninen i Sverige är godkänd som lantras av Statens jordbruksverk och blev även Mellerudskaninen officiellt en godkänd svensk husdjursras. Gotlandskaninen ska inte förväxlas med den gotländska populationen av europeisk vildkanin.
I början av talet fanns nästan inga individer av den ursprungliga svenska lantraskaninen kvar, då utvecklingen var inriktad på utländska kaninraser. Under talet uppmärksammades flera individer som hade överlevt på Gotland och med denna stomme påbörjades fortsatt avel. Gotlandskaninen är en rest av den gamla koharen, som hittades på en gård på Gotland. Lantraskaninerna hölls fria i ladugårdarna där de levde på spill från korna i form av hö och spannmål. Gotlandskaninerna utmärks av sina vackra färger, där alla kaninfärger med alla upptänkliga färgteckningar finns representerade. Bevarandet av rasen kontrolleras genom en genbank av Föreningen Gotlandskaninen.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Vuxna individer av