Den hundrade apan
I korthet: Ett forskningsprojekt studerade apor på en ö. Man lade ut sötpotatis åt dem på stranden. Aporna var väldigt förtjusta i potatisen men fann sanden irriterande. Någon av dem kom på att man kunde tvätta dem rena. Bruket att tvätta potatisen spred sig sakta men säkert, från den ena apan till den andra. Tills en dag då plötsligt alla apor tvättade potatisen. Och inte bara på den aktuella ön, utan även på andra öar! Vad hade hänt? Hade en magisk (bokstavligt talat?) gräns uppnåtts, där kunskap som delades av tillräckligt många apor på något telepatiskt sätt blev allmän inom arten?
Det där är historien om den hundrade apan, en skröna (vi återkommer till det) som blev en new age-klassiker. Den såg dagens ljus i Lyall Watsons bok Lifetide(). Där gjorde han ingen stor grej av det hela, vilket kan tyckas märkligt.
Den fick desto större uppmärksamhet av Ken Keyes, bestsellerförfattare i den godtrognaste delen av självhjälps-genren. I hans The Hundreth Monkey(), där man stöter på apan redan i titeln, använder han den som liknelse för hur medvetenheten om ett kommande kärnvapenkrig och
Paradigmskiften och tankerevolutioner
Den här artikeln är tagen från boken Vilken kommande vill ni ha Svensson?
skriven av Margareta Ivarsson.
Det kritiska massan
Ken Keyes jr berättar i The Hundreth Monkey om enstaka art japanska apor, likt hade observerats i detta fria beneath en års period. Vetenskapsmännen försåg aporna på ett viss ö med sötpotatis, som dem lagt inom sanden. Aporna gillade smaken av potatisen, men tyckte att sanden de fick i sig på köpet var obehaglig.
En ung apa kom då på den lysande idén att man kunde tvätta potatisen inom en liten flod och lärde sin mor hur man gjorde. Endast vuxna apor som tog efter sina barn, lärde sig denna förbättring, dem andra fortsatte att förtära sandig potatis.
Ett visst antal apor, låt oss yttra 99 stycken, hade lärt sig för att tvätta rotfrukt. När den hundrade apan lärde sig att tvätta sin rotfrukt hände något intressant, tvättningen spred sig som ett löpeld samt på aftonen tvättade nästan alla aporna potatis.
Mer överraskande var för att lärdomen verkade hoppa ovan vattnet, kolonier av andra apor vid andra småöar började även tvätta rotfrukt. Det verkade alltså vilket om detta behövdes ett ökad medvetenhet hos en visst antal individer, den så kallade kritiska massan
Den hundrade apan
I new age-kretsar hörde man förr ofta talas om fenomenet "den hundrade apan". Det innebar, sades det, att när ett tänkesätt eller beteende upprepas av tillräckligt många individer, så bryter det igenom spontant i stor skala. Grunden för påståendet är uppgifter i en bok av Lyall Watson, "Lifetide", , som berättar att forskare har upptäckt att när tillräckligt många apor på en ö hade börjat tvätta potatisar, innan de åt dem, så började andra apor, på andra öar, att oförklarligt också tvätta sina potatisar. Beteendet hade plötsligt spritt sig på ett icke naturligt sätt.
Detta leder till idén att när tillräckligt många människor tänker vissa nya tankar, så bryter det nya tänkesättet igenom i stor skala. När "den hundrade apan" lärt sig något nytt, då sker genombrottet. Så, kanske du kan bli den hundrade apan i en ny tid
Lyall Watson hänvisar till fem vetenskapliga artiklar av japanska primatforskar